Allt om antioxidanten astaxanthin

Astaxanthin är ett färgstarkt pigment och en mycket potent antioxidant som finns i bland annat alger, fisk och skaldjur. Men hur fungerar egentligen detta spännande ämne?

Tjocka skivor av lex på en skärbräda.

Vad är astaxanthin?

Astaxanthin är en xantofyll, ett gult färgpigment bestående av kol, väte och syre som återfinns i växter. Xantofyll och karotener är de två grupper som tillsammans utgör en större grupp av ämnen som kallas för karotenoider. Karotenoider är en mycket stor grupp av ämnen och det finns över 600 kända i naturen, där en av de mest kända är betakaroten. Astaxanthin återfinns i ett flertal alger, bland annat Haemaococcus pluvialis, Chlorella zofingiensis, Chlorococcum och Phaffia rhodozyma samt jäst, lax, krill, räkor, krabbor och forell. Algen Haemaococcus pluvialis producerar astaxanthin som skydd vid stress i form av exempelvis höga temperaturer, starkt ljus, kvävebrist och hög salthalt (1).

Hur fungerar astaxanthin i kroppen?

Till skillnad från många andra karotenoider har inte astaxanthin någon pro-vitamin A-aktivitet i kroppen. Det innebär att ämnet inte kan omvandlas till aktivt vitamin A vid behov, något som exempelvis betakaroten gör.

Astaxanthin består alltså av kol, väte och syre i en lång kedja, inte helt olikt en fettsyra. I vardera änden finns en ringstruktur och på ett flertal ställen i kedjan binds kolatomerna samman med hjälp av dubbelbindningar. I mitten av kedjan finns en speciell typ av dubbelbindning och det är denna som ger astaxanthinet sin karaktäristiska rödaktiga färg. Denna dubbelbindning fungerar även som antioxidant och genom att donera elektroner till instabila fria radikaler kan astaxanthinet hjälpa till att göra radikalerna till stabila föreningar som inte skadar cellerna. Något som gör astaxanthin relativt unikt är att det kan binda till cellmembran både från in- och utsida, vilket gör att det kan skydda hela cellmembranet från fria radikaler (1). Astaxanthin anses vara en av de karotenoider som har bäst förmåga att skydda celler, fetter och proteiner i cellmembran från skador orsakade av fria radikaler. Det är alltså en mycket potent antioxidant.

Strukturmässigt påminner astaxanthin en hel del om fettsyror och både astaxanthin och andra karotenoider absorberas precis som fettsyror i kroppen. Upptaget av karotenoider blir bäst om de äts tillsammans med fett och ett för lågt fettintag gör att absorptionen försämras. När vi ätit astaxanthin och det passerat ner genom matstrupe och passerat magsäcken blandas det med galla i tolvfingertarmen för att bilda små fettdroppar som kallas för miceller. Micellerna, som nu alltså har astaxanthin inneslutet i sig, absorberas av tarmcellerna som sedan inkorpoerar astaxanthinet i så kallade kylomikroner. Kylomikronerna bryts därefter ner av ett enzym varefter de frisätts till lymfvätskan. De använda kylomikronerna transporteras till levern. Astaxanthinet kopplas samman med så kallade lipoproteiner (fettransportörer) som transporterar ut astaxanthinet till kroppens olika vävnader.

Astaxanthin har hittills inte kunnat kopplas samman med några bieffekter när det konsumeras tillsammans med mat (1). Det fettlösliga färgämnet ansamlas i kroppens vävnader, men man har inte kunnat se några toxiska effekter av detta. Ett överdrivet intag har setts kunna ge en gulröd pigmentering av huden hos djur. För bäst effekt bör man inta astaxanthin tillsammans med omega-3-rika livsmedel så som chiafrön, linfrön, fisk, valnötter och mandlar. Den rekommenderade dagliga dosen är 2-4 mg. Hos vuxna människor har man inte kunnat se några bieffekter vid doser upp till 6 mg om dagen.