Stenålderskost

Stenålderskost växer i popularitet så att det knakar, men är tyvärr ett mycket missförstått och missbrukat begrepp. De flesta förstår inte alls vad det är och vad det innebär. Jag kommer här att försöka reda ut begreppen lite så att du som läsare förstår och kan ta ställning till stenålderskosten. Jag kommer i denna artikel gå igenom följande:

  • Vad är stenålderskost?
  • För vem passar den?
  • Hur går du tillväga?

Vad är stenålderskost?

Stenålderskost handlar inte så mycket om vad du äter, som vad du faktiskt inte äter. Resonemanget ser ut som följer: Vi är bäst genetiskt anpassade till att äta på det sätt som vi ätit under större delen av vår existens som art. Homo Sapiens har funnits i ett par hundra tusen år och våra förfäder, med liknande livsstil, ett par miljoner år innan dess. Under denna period levde vi som jägare-fiskare-samlare. Jordbrukare har vi som högst varit i tio-, kanske tolvtusen år (ännu kortare här i norden). Även fast jordbruket möjliggjorde utvecklandet av en avancerad civilisation förde det också med sig många problem. Man kan se från det arkeologiska materialet att de människor som gick över till att bli jordbrukare blev kortare och sjukare än sina jägare-fiskare-samlaregrannar. Jägarfolken åt ju en mer optimal och varierad kost. Å andra sidan kunde jordbrukarna föda en större befolkning på mindre landområden, vilket medförde att de snart konkurrerade ut sina kusiner runtomkring. Vi är idag i en unik position där vi kan kombinera en avancerad civilisation med en kost som är mer optimalt anpassad för vår genetik, den så kallade stenålderskosten.

Under stenåldern varierade människans kost oerhört mycket, vilket är en av våra främsta styrkor som art. Vår förmåga att anpassa oss. Detta gör att det inte går att ge några jättespecifika råd om mängd kolhydrater, fett och protein utifrån stenålderskostperspektivet. Men vi kan utan några större problem ge generella råd genom att gå igenom vad vi inte åt under äldre stenåldern:

  • Cerealier (sädesslag)
  • Mjölkprodukter
  • Raffinerad, processad, mat
  • Baljväxter

Att utesluta dessa är att äta stenålderskost. Sen kan man debattera i det oändliga de exakta detaljerna, men följande kan då istället ingå:

  • Kött, ägg, fågel, fisk, skaldjur, inälvsmat och liknande
  • Grönsaker
  • Rotfrukter
  • Frukt
  • Nötter

För vem passar stenålderskosten?

Stenålderskosten passar alla och är dessutom anpassningsbar så att den som till exempel upplever sig vara känslig för ett högt kolhydratintag kan äta en lågkolhydratstenålderskost, medan den som idrottar hårt kan äta mycket kolhydrater i form av rotfrukter och frukt.

Stenåldersmänniska

Foto: Lord Jim

Stenålderskosten kan också ha unika hälsofördelar som än så länge är outforskade. Det finns all anledning att tro att den har det, helt enkelt eftersom våra gener är unikt anpassade till den. Till exempel så finns det mycket anekdotisk evidens (många enskilda fall som inte ingår i en vetenskaplig studie) som säger att människor med autoimmuna sjukdomar som MS, glutenintolerans, reumatism och psoriasis har fått en avsevärd lindring av sina symtom av att äta stenålderskost. Detta undersöks i skrivande stund i två studier i Portugal. Forskarna tror att vissa proteiner i den moderna kosten skadar tarmen, vilket gör att främmande proteiner från maten kan smita in i kroppen som sedan resulterar i att immunförsvaret attackerar kroppsegen vävnad.

Stenålderskosten är också mycket näringsrik då den enbart består av de mest näringstäta livsmedelsgrupperna. Den är därför närmast en garanti för ett högt intag av vitaminer och mineraler. Den är också mycket mättande och leder ofta till en spontan viktnedgång utan att den som äter den försöker gå ner i vikt. Om viktnedgång är ditt mål måste du dock undvika för stora mängder nötter och frukt.

Hur går du tillväga?

Det viktigaste när du börjar äta stenålderskost är att du lär dig massor med nya recept, annars blir maten lätt tråkig. Det finns idag en mängd resurser på nätet. Med lite fantasi kan man laga fantastisk mat utan mjölkprodukter och cerealier. Ungsrostade rotfrukter med ryggbiff kanske?

De flesta behöver heller inte vara fanatiska, utan kan med fördel använda lite matfett som smör, olivolja och kokosfett i matlagningen. Det gör att maten smakar mer och inte känns lika restriktiv.

Sammanfattning

  • Stenålderskosten är den mat vi är genetiskt bäst anpassade till och verkar ha vissa unika hälsofördelar
  • Den kan anpassas till alla olika behov inklusive bantning eller hård träning
  • Lär dig massor med nya recept om du vill testa den och var inte fanatisk

Referenser/vidare läsning

Lindeberg, Staffan. Food and Western Disease

Cordain, Lorden. The Paleo Diet och The Paleo Diet for Athletes

Wolf, Robb. The Paleo Solution

Paulun, Fredrik. Pauluns Stenålderskost

Var denna artikel till hjälp?   Ja   Nej
Tack för din åsikt!